Om boken: 1988 / I krig har träd, som människor, var och en sitt eget öde. Jag såg ett stort skogsområde avskuret av vår artillerield. Tyskarna, utdrivna ur byn S., hade nyligen befäst sig i denna skog de tänkte stanna här, men döden hugg ner dem jämte träden. Under de fallna tallstammarna låg döda tyska soldater, deras kroppar ruttnade i strimlor i de gröna ormbunkarna, och den hartsartade aromen av tallar splittrade av snäckor kunde inte dränka den kvävande, glödande, stickande stanken av sönderfallande lik. Det verkade som att även jorden med de bruna, brända och hårda kanterna på kratrarna utstrålar en grav lukt…